Bokhandeln och förlaget

Vid slutet av 1830-talet uppfördes Sveriges första handelstempel för lyxvaror på Norrbro i Stockholm. Adolf Bonnier (1806–1867), som immigrerat från Danmark 1827, såg platsen som idealisk för en elegant bokhandel. Det var här berättelsen om familjeföretaget började.

Norrbro, som förbinder Stockholms slott med Gustav Adolfs torg, stod färdig 1809. Stockholm hade en tradition av små försäljningsbodar längs kajer och broar, men handeln på Norrbro drog ut på tiden.

1836 fick ett privat företag tillstånd att bygga en basarbyggnad på Norrbro-sidan, bland annat för att dölja den kungliga stallgården. Bygget började 1838 och stod klart för inflyttning året därpå. I båda ändarna, mot slottet och mot Gustaf Adolfs torg, avslutades byggnaden med en något större butikslokal — en så kallad paviljong.

Adolf insåg platsens potential omedelbart. Norrbro var stadens huvudsakliga mötesplats, och även om det innebar en risk att lämna Gamla stan förutsåg han att Norrmalm skulle bli stadens framtida centrum. Kontraktet undertecknades den 4 december 1838.

Den 1 oktober 1839 öppnade han sin bokhandel i basarens södra paviljong. Under trettiofem år var Bonniers boklåda Stockholms viktigaste samlingsplats för litterärt intresserade.

Under Albert Bonnier och sonen Karl Otto expanderade bokförlaget till ett av Sveriges främsta. Verksamheten präglades av konst, entreprenörskap och liberala värderingar, vilket drog till sig tidens mest inflytelserika författare.

När Albert Bonnier blev äldre förlorade han intresset för ny svensk litteratur. Vändningen kom med Strindberg och Giftasstriden 1884. De unga radikala författare som stod på Strindbergs sida såg Bonniers som sitt självklara förlagsval.

1880-talets svenska litteratur var debattinriktad och naturalistisk. 1890-talet inleddes med en motreaktion, och nästan samtliga nittiotalister gavs ut på Bonniers. Bland förlagets författare återfanns, förutom Verner von Heidenstam, också Selma Lagerlöf, Victor Rydberg, Oscar Levertin, Gustaf Fröding och Per Hallström. Även nästa generation, tiotalisterna, hörde hit: Elin Wägner, Hjalmar Bergman och Per Lagerkvist.

Ett avgörande ögonblick inträffade på nyåret 1895. Bonniers hade erbjudits tre romaner från det unga Sverige — av Tor Hedberg, Georg Nordensvan och Oscar Levertin. Albert Bonnier tvekade.

Karl Otto gick emot sin far. Han ville bli förläggare för den unga litteraturen, och han släppte inte den ambitionen.

Han tog successivt över och moderniserade verksamheten. Mellan 1895 och 1917 förvärvade han tio förlag samt bokbinderier, och 1904 köpte han Adolf Bonniers förlag. 1924 blev familjen hälftenägare till Dagens Nyheter, och samma period genomfördes förvärvet av Pressbyrån.

1921 flyttade Albert Bonniers Förlag in på Sveavägen 56, en adress där en stor del av den svenska litteraturhistorien skapats. Renässanspalatset blev byggnadsminne 1980, och förlaget är verksamt där än idag.